En mörk period.
Jag har gjort det, jag valde "fel" väg en gång som ledde mig in i en mörk och jobbig period.
Mitt liv blev struligt, påfrestande och jag hade ingen trygghet.
I allt detta mörker och strul fann jag mitt lilla ljus som jag blev mer eller mindre beroende av.
Det lilla "ljuset" fick mig att stå ut vardagen under flera år.
Vad jag då inte märkte var att allt bara rasade samman ännu mer och jag fick nog till slut.
Jag insåg att jag faktiskt var värd ett bättre liv o beslutade mig för att lämna denna mörka värld, hur jävla än svårt det skulle komma till att bli.
Idag är det snart 4 år sen jag tog mitt kloka beslut och jag är grymt stolt över mig själv, det har inte alltid varit lätt. En lång resa har det varit kan jag lova.
Men jag mår bra idag, jag har mitt hem, min hund, min familj o mina vänner som jag är oerhört tacksam över att ha i mitt liv.
Jag lever mitt liv för min skull, och gör enbart saker som får mig att må bra och finna frid.
Denna mörka period har givetvis påverkat mig till den människa jag är idag, erfarenheter har lett mig till vissa värderingar jag har idag. Men annars har jag lämnat allt detta bakom mig, jag kan knappt minnas den tiden eller ta till mig att jag varit där jag var.
Då och då händer det att jag blir påmind ofrivilligt, kan vara allt möjligt i stort sett till exempel personer som utnyttjar ens förflutna för att dom vill få en annan att bilda en dålig uppfattning om mig.
Men alla är som tur inte dumma nog att döma på förhand.
Det gäller bara att stå på sig och hålla sig stark, då kan man komma hur långt som helst!
OCH KOM IHÅG; INGENTING ÄR OMÖJLIGT.
/Katja
Jag gillar den mening ingenting är omöjlig :)
Blogga oftareee :P
Du har visat att du hade viljan att börja hitta dig själv och att du inte tillhörde den kretsen. Jag är jätte stolt över dig att du är stark och klok och det är sant att ingenting är omöjlig.
Puss och Kram
/Farsan
Katja. jag är jätteglad att du har lyckats ändra ditt liv till det bättre. Det var en jobbig period för oss oxå allra helst för din pappa, att se dej leva som du gjorde, att inte kunna hjälpa dej , du ville ju inte själv ta emot någon hjälp. Men jag ser ju vilka framsteg du har gjort, vilket självförtroende du fått och som sagt du har nog lärt dej och stärkt dej på ett sätt av det liv du har levt. Som du säger : inget är omöjligt om man verkligen vill det . Kram på dej.
Jag är så stolt över dig ,att du klarade av att ta dig upp ur mörkret, och att vi fick våran Katja tillbaka.du är absolut värd ett bättre tryggare liv..älskar dig...Puss o kraaam !!
Strålande Katja!Att du har lyckats förändra ditt liv till bättre,gillar din blogg och det du skriver.Lycka till Dig från Patrick :-)
